Tillbaka (och så slänger vi in lucka 8)

Lite oväntat kom det, i alla fall för mig själv, mitt enmånadsuppehåll från bloggen. Den där lilla cykelolyckan drog med sig en vansinnig trötthet som jag inte alls var beredd på. Julfirandet på landet utanför Borås bar med sig nästintill noll tillgång till internet. Kanske berodde det på stormen. Sen åkte jag på lite fräsch magsjuka och tokmycket jobb. En nice kombination att börja året med. Men nu, nu är jag (relativt) frisk och pretty bloggsugen. Yes!

När jag loggade in på bloggen för första gången på ca. fem veckor visade det sig att det låg massa färdiga inlägg kvar, sådana som aldrig blivit publicerade. Alla rörde den fina julkalendern som Emily hade igång. i december. Men varför låta de go to waste, tänker jag? Så jag kommer nog slänga upp några julinlägg, då och då. Här kommer det som egentligen skulle publicerats 8 december. Det handlar om mitt bästa klädesplagg.

 

Förra sommaren var jag i Borås. Det är jag då och då, Mattias kommer därifrån. Borås är en, tyvärr, inte andlöst vacker stad. Den är lite grå, som så många andra svenska städer. Borås har en stor väg som skär rakt genom centrum, man har (precis som  i Norrköping) rivit massa fint som en gång stått där. Och så vidare. Men Borås har mycket bra också. Bland annat otroligt vackra skogar, många älgar, stilla sjöar och finfina priser på secondhand-butikerna. Denna tröja hittade jag på Myrorna. För ynka 65 kronor blev den min. Den har sedan dess kallats Malintröjan i vår familj. Detta eftersom den lite ser ut som något som undersköna Vi på Saltkråkan-Malin skulle kunna haft på sig. Bara det är anledning nog till att tycka om den. Bara mönstret är anledning nog.

Hela sommaren hade jag den på mig. Mattias och jag sprang omkring i de västgötska skogarna och plockade bär. Utan smink och linser, med smutsiga jeans, i konstiga uteskor men iklädd Malintröjan kände jag mig på topp. Verkligen på topp. Vi läste Icakuriren och löste korsord. Lagade grytor och rengjorde skogiga kantareller. Satt på mina svärföräldrars altan och smuttade på kyligt rosévin. Bakade äppelkaka och vispade grädde. Spelade Alfapet och försökte bada i den iskalla insjön. Tittade på deckare och somnade i soffan medan sommarnatten mörknade. Allt detta gjorde jag i Malintröjan. Det var helt enkelt skitkallt, trots att augusti nyligen gjort sitt intåg. Det gick inte att lufsa runt i shorts, eller snygga sig i ljusa klänningar. Än idag doftar tröjan lite skog, lite bär, lite ugnsvärme och smulpaj. Det är min finaste plagg, varje maska bär på ett miniminne av värme och kyla, av kärlek. Därför tycker jag så mycket om den, min Malintröja.

Annonser
Det här inlägget postades i Julkalender, Tankar, minnen och så vidare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s