Julkalender. Lucka 13.

För några år sedan blev nästintill allt jag ägde stulet. Jag bodde på Åland just då, levde i en kappsäck. Sakerna jag hade där fick jag ha kvar; min häst Hästen (levande för mig, mjukisdjur för andra), några klädesplagg, ett par böcker, en handfull skivor.  Lite foton och sådant som fanns hos min mamma klarade sig, tack och lov. Jag hade ställt mina saker i Martinas förråd. Någon bröt sig och plockade allt. Lite småprylar låg kvar, bland annat en kruka. Det var hemskt sorgligt att förlora sådant jag ärvt av farmor och farfar. Resten var inte så farligt, mindre hemskt än vad jag trott. En klarar sig utan grejer.

Jag tror att de tankarna lever kvar i mig. Saker är saker, de går sönder och försvinner, blir stulna och tappas bort. Mina känslor gentemot mina saker har verkligen svalnat. Förutom vad gäller Hästen. Men Hästen är ingen sak i mitt hem, Hästen är mer en person och passar inte riktigt in i den här julkalendersluckan.

Så för två år sedan gick jag runt på en andrahandsbutik här i Norrköping och lade plötsligen blicken på de finaste tulpaner jag sett. Gula och röda och upplysta, placerade i en ljust blågrå vas med tjock el-sladd. Bladen sydda i en skönt sträv textil. Andlös, så kände jag mig nästan. 40 kronor fattigare gick jag hem med en ömt papperspaketerad blomsterkvist. Sedan dess har buketten lyst upp mina hem. De passar i alla årstider, i alla ljus, i alla lägen.

Jag vet inte riktigt varför, men de här blommorna har fastnat i själen på ett märkligt sätt. Jag blir glad varje gång jag ser dem. Jag aktar mig noga för att inte slå  vasen i golvet. Jag pillar på kronbladet så att de ligger rätt. Det är kanske lite fånigt, det är lite ovant. Men också lite roligt, att känna en sådan barslig förtjusning för ett ting. Ett nästan ingenting. Kanske handlar det om att buketten kändes som ett sådant fynd. 40 kronor! Och varje detalj är hel, allt fungerar och har lyst på i två år.

Jag hoppas att jag slipper få allt jag äger stulet igen. För det är hemskt, men ganska lärorikt också.

Och jo, även det här inlägget är så klart en del av Emilys fina julkalender.

Annonser
Det här inlägget postades i Julkalender. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Julkalender. Lucka 13.

  1. Esteterier skriver:

    Men usch, vad hemskt att bli bestulen. 😦
    Ändå så blir jag liksom glad av att läsa, kändes fint och hoppfullt. Och kul att hitta en till Norrköpingsblogg! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s