Julkalender. Lucka 3.

Berätta om din bästa vän, är Emilys tredje julkalendersuppmaning. Ok, säger jag.

Det är få förunnat att ha så fina vänner som jag har. Det kan vara lite knepigt att välja ut sin bästa vän, alla är så überbra på sina egna sätt. Men Martina, Martina är speciell.

Året jag skulle fylla 19 kom det en tjej på fest hem till mig. Jag hade sett henne förr, hon var otroligt snygg, tuff som få och dessutom påminde hon mig om mig själv. Jag var lite nervig, men vi började prata, Martina och jag. Skinny Puppy skulle spela på Arvikafestivalen. Och Kraftwerk. På samma festival! Jag vet inte hur det kom sig riktigt, men plötsligt var det bestämt att Martina och jag skulle åka dit ihop, ensamma. Några månader senare delade vi tält och öl och blev bästa vänner. Trots att all vår mat blev stulen. Trots att Martinas kängor blev stulna. Trots att vi hittade ett par övergivna kängor i rätt storlek, men upptäckte också att vänsterskon innehöll en kanyl när jag försökte sätta dem på mig.

Martina är fyra år äldre än mig och bäst. Hon är intelligent och allmänbildad utan like. Hon kan massor om konst, massor om film, om litteratur, om mat. Hon lagar så god mat att jag nästan svimmar och bakar macarons bara sådär. Allt hon tillagar bjuder på hon på, man får äta hur mycket man vill. Jag äter tills jag fryser.

Martina har lärt mig en massa saker. Som att peppra pastasallad, inte glo så mycket, välja rätt avocado, känna igen trattkantareller och förstå hur lång tid det tar att fixa en bra pdf i InDesign. Precis som hon delar med sig av föda, delar hon med sig av kunskap. Martina delar med sig av allt. Men aldrig på ett självuppoffrande sätt, aldrig så det känns obekvämt. Det känns bara kärleksfullt, som om hon gillar människor, som om hon gillar mig.

Martina har ett tjusigt hem och mjuka stickade koftor. Hon har en pojkvän som är fin och bra, en kusin som är snygg och kul, en familj som är söt och ett helt knippe kompisar som jag gillar. Jag är glad varje dag över att hon vill vara med mig. Och stolt. Jag känner mig som tre meter lång när jag går med Martina vid min sida, när hon fnissar åt något skämt jag dragit. Hon tar emot min ursäkter enkelt och kravlöst när jag varit dum. Hon lyssnar och klappar när någon varit dum mot mig. Hon ger mig kaffe när jag trött och står ut med att jag ändå somnar i soffan när vi kollar på film. Hon flinar när jag sjunger smöriga låtar och skrattar med enda handen för munnen när vi tittar på Elf.

Martina är bäst och därför är hon min bästis.

Annonser
Det här inlägget postades i Julkalender, Tankar, minnen och så vidare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Julkalender. Lucka 3.

  1. Ping: Julkalender. Lucka 7. |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s