Från Lucia till snögubbe på blott tio år

Christmas Card

1:a advent kom och gick, lite snopet allt. Jag hade hoppats på snöstorm och färska lussebullar. Trots en otroligt fin julmarknad fylld av julstämning och Rättvisebutikens gratisglögg, avtog hela känslan när jag kom hem. Jag har slängt upp adventsljusstakar (en levande, en elektrisk), tre julstjärnor (två av blomtypen, en av papp till fönstret), en liten julbock och till och med köpt en minigran med en höjd på kanske 30cm. Det kan vara avsaknaden av snö som gör att det känns som vilket oktobervecka som helst. Det kan vara avsaknaden på julbak här hemma. Fattiga riddare och potatis- och purjolökssoppa, vilket var tisdagens middag, känns ju inte alls som någon julnjutning. Nu har i alla fall både kesella och saffran inhandlats och på torsdag ska jag baka tills jag kräks. Nästan i alla fall. Eller baka tills jag nyser, äta lussekatter tills jag får uppstötningar. Något åt det hållet. Min plan i år har varit och är nämligen att MAXA JULEN. Det känns som att jag missat så mycket jul under de senaste åren. Det ska det banne mig ändras på. Så nu har jag druckit två små glas glögg (öppnad Blossa-flaska från förra året som stod bortglömd högst upp i skafferiet. Mums.) och slitit med att få till årets jullista på Spotify. Den är inte riktigt perfekt än, men det kommer. Förra årets favorit, Homo Christmas med Pansy Division, får vara med i år igen, men nya favoriter är välkomna. Tills jullistan nått fulländning, lyssnar jag mest på Dolly Parton. Är det någon som har kraften att röra min julsuktande själ så är det hon.

Man skulle ha lite stort hår att tupera upp, då hade nog julstämningen kommit som ett brev på posten. Eller, så klart, vit päls eller tomteklänning. Pepparkaksgummadräkt och lucialinne är ju en andra favoriter. När jag gick första året på gymnasiet blev jag vald (!) till skolans Lucia. Jag hade kort, brunt hår och glasögon. Mycket märkligt det där. Men innan 13:e december gjordes reglerna om och det bestämdes att Lucian skulle väljas från åk2. Ännu märkligare det, kanske. Det var en kort lycka för mig, i alla fall. Kanske nådde jag min både snygg- och coolhetstopp som 16-åring. Det är ju lite sorgligt. Nu är jag mer lik snögubbarna på bilden högst upp i detta inlägg – blek, har lite jäst känsla över magregionen men är glad ändå! Iklädd fluga och hatt och omgärdad av godis = min vardag, dessutom. Slående likheter ju. Bilden är från Flickr och upphovspersonen finner du om du klickar på bilden. God jul!

Annonser
Det här inlägget postades i Musik, Tankar, minnen och så vidare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s