Jen Davis skönhet

Amerikanska fotografen Jen Davis självporträtt handlar om identitet, ideal, kropps-uppfattning och skönhet. Jag tycker verkligen om dem. Hon har ett sätt att visa okonventionell skönhet och osäkerhet i ett. Stämningen i fotografierna går nästan att ta på. Någonstans i gränslandet mellan åtrå, blyghet, sårbarhet, öppenhet, dag och natt befinner de sig. Bilderna är vackra, men ställer samtidigt frågor om vad skönhet är. Så samtidigt som jag vilar i de fina motiven, får jag rum att fundera och reflektera. I nio år ska Jen Davis ha arbetat med självporträtten. Imponerande. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på hennes hemsida, där man kan se ännu fler bilder på temat.

Men det är inte bara foton av sig själv som hon tar. Även bildserier av män finns bland hennes arbeten. Som jag tidigare berättat är jag särskilt fascinerad av bilder på män. När de är i blickfånget och manligheten som konstruktion blir uppenbar. Just detta tycker jag mig se i Davis fotografier. Precis som i hennes självporträtt, kan man i mansbilderna finna frågor om sårbarhet, skönhet, kroppen. De ser trygga ut, hennes män, men samtidigt aningen osäkra, öppna för förhandling. Och kanske är det här någonstans vi kan påbörja en diskussion, en förhandling, om män och manlighet, genom att se den i vitögat. Ett sårbart vitöga.

Annonser
Det här inlägget postades i Konst, Politik och viktigt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s