Everything’s too late again tonight

Laakso – Sunday Night

Det är söndag i november och jag känner mig allt lite vemodig. I somras fick blev fönstren i min lägenhet utbytta. De nya är vita och fräscha och går att öppna inåt. De gamla var gamla, enorma och bruna. Jag älskade dem. Nästan lite buckliga var de, med skit som inte gick att få bort. Det irriterade mig något ofantligt, men när det kallnade utomhus växte fantastiska isrosor upp över smutsen. Det gick knappt att se ut genom fönstren, men det gjorde inte så mycket. Jag kommer sakna isen i år. Än så länge finns det ingen snö, men inatt när jag promenerade hem längs Motala ström luktade det vinter och jag var glad att jag hade en varm jacka på mig. Söndagsvemod kan botas av till exempel extra god mat eller glada filmer. Men jag vältrar mig i känslan istället och lyssnar på Laaksos underbara Sunday Night, som så många gånger förr. Ett tips för den som inte vill vara ensam med känslan av att tiden bara gått och man inte fått något gjort.

Annonser
Det här inlägget postades i Tankar, minnen och så vidare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s