Bli arg. Organisera dig. Om Den moderna homofobin.

Som lite avslappning mellan närstuderandet av olika modeteorier till min uppsats läste jag Den moderna homofobin, redaktör Eva Borgström. Eller avslappning är väl kanske fel ord, för det var knappast en lugnande mysbok. Däremot glödde det till i kroppen, kampandan slog till och jag är glad att Norrköping Pride hade rekryteringsmöte idag så att jag kunde få lite frustration utbytt mot glädje.

Det är alltid tungt att läsa om hat. Tungt, men viktigt. För när man nästintill jämt befinner sig mitt bland öppensinnade människor som organiserar sina liv på många olika sätt, är det lätt att glömma världen utanför. Eller snarare världen bredvid, inuti, runtom, på alla håll. Homofobin slår till överallt. Det verkar inte finnas någon skyddad plats. Det vittnar bidragen i Den moderna homofobin om. Många olika platser och situationer diskuteras; svenska kyrkan, frikyrkor, idrotten, arbetsplatsen, sjukvården, den egna familjen. Och jag blir förbannad. Jag blir ledsen, arg, irriterad, rosenrasande. Men jag blir också peppad. Sugen på förändring, uppgivenheten känns långt borta. För det finns ett ljus rakt igenom boken. En förhoppning, en möjlighet till utveckling. När jag läser Lars Gårdfeldts bidrag tåras ögonen lite, lite. För att hans text är så fin, så full av förtröstan och kärlek. Men också för att den beskriver något svårt och jobbigt och pissigt. Detta gäller inte bara Gårdfeldts bidrag, det gäller de flesta. Det är nog just i detta som Den moderna homofobin lyckats så himla bra. Ingen av skribenterna målar upp en nattsvart bild. Överallt lyser det glada och hoppfulla igenom.

Jag gillar också att man blandar det akademiska med det personliga, tyngre resonemang och forskning med egna och egensinniga betraktelser. Det finns en viss bredd bland skribenterna. Inte bara i deras olika yrken eller erfarenheter av homofobi, utan också i deras sätt att skriva. De flesta skriver riktigt, riktigt bra och alla bidragen är intressanta. Mitt personiga intresse för religion gör emellertid redan nämnda Gårdfeldts Vart tog den glada lilla bögen vägen? Och Gunlög Furs Hänsynens homofobi extra läsvärda. Blir det en Den moderna homofobin 2 skulle det dock vara ännu mer givande om det fanns texter av personer med annan bakgrund än svensk och om andra religioner än kristendomen diskuterades. För även om det finns en viss bredd bland författarna, är det fortfarande många röster som saknas.

Det kan vara värt att bli förbannad ibland. Ganska ofta till och med. Att stirra allt det jobbiga i vitögat en stund. För att sedan samla sin ilska och göra något bra och tufft av det. Som att jobba med Pride i lilla Norrköping. Gör det du med, vettja!

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur, Recension. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s