Tranströmer och de ropade äntligen

Tomas Tranströmer tilldelas årets nobelpris i Litteratur. Jag hörde direktsändningen på radio. Efter hans namn uttalats fylldes högtalarna med tjo och tjim, hurrarop och, faktiskt, ett och annat äntligen. Jag är ingen poesiläsare av rang, trots att jag då och då slänger ihop någon egen dikt. Men Tranströmer har väl varit svår att missa. Jag tycker om stillheten jag kunnat hitta i hans poesi. Och känslan av att vara utomhus. Det är inte så dåligt alls, bara det.

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s